Att ta sig an en vuxen hund som jag gjorde med Vi blir en lite annan resa än en valp. Eftersom “Vi” inte hade ngt leksaksdriv när han kom så tränade jag motivation, motivation, motivation. Sedan ska alla de tekniska kunskaperna på plats och det är mycket att lära. Han har utvecklats fantastiskt och nu såg jag fram emot att tävla lite tekniskt för 2 veckor sedan. Han gjorde massa bra, men när det blev svårt och långa skick så skällde han ganska mycket, han fastnade även på mig och skällde när det var flera tråkwraps långt i hörnen att skicka till. Ibland gick första bra men när han kom till samma sekvens igen blev det alltid värre, när jag var närmare var det alltid värre så jag försökte lösa det genom att vispa/flicka de mesta wrapsen. Jag tänkte inte såå mycket på det mer än att banorna var svåra, likadana och vi får väl träna mer på det. Sen förra veckan var det liknande banor igen och jag fick liknande problem och han skällde mycket. Jag började fundera intensivt varför och hur snabbaste sättet att lösa detta skulle vara….
Han ville göra rätt…
“Vi” kan skälla ibland, men han är egentligen ingen stor-skällare när han vet vad han ska göra. Jag bestämde mig för att anledningen att han skällde på mig mer än vanligt var antagligen för att han ville göra rätt men var frustrerad för att han inte exakt visste vad han skulle göra och vågade inte ta för sig och göra fel. När han då kom till samma wrap 2:a 3:e gången så blev han ännu mer fundersam över om det var rätt. Pinsamt konstaterade jag med skämsbyxorna att jag antagligen har tränat för mycket tekniskt vilket har lett till att han har nästan för mycket kontakt och han vågar inte ta för sig när han inte vet exakt vad jag menar.
Hur ska jag lösa mitt problem
Han behöver få mer fokus på hinder (lite mindre på mig) samt våga ta för sig mer utan att vara rädd att det blir fel. Jag bestämde mig att gå tillbaks till ruta 1. Att göra 1-2 micro pass med shejping varje dag. Jag satte 2-3 hinder på 20cm och väntade ut honom ganska nära att ta för sig och belönade rejält bara 1 hinder i början. Jag använde först inga ord för jag ville inte att han skulle kunna göra fel, allting han tog för sig fick vara rätt. Efterhand har jag lagt på hans ord, Jag har varit väldigt noga att det inte kunnat bli för mycket för fel. Jag har låtsas som ingenting när han gjorde fel, ibland även belönat enbart för att han tog initiativ. Jag har helt enkelt gjort valpagility i 2 veckor.
Upp till bevis
Jag insåg ju att 2 veckor är ingen lång tid, men övningarna har gått framåt och det skulle bli spännande att se om jag skulle märka skillnad på tävlingen i helgen. Det var bara 2 lopp, så ett lagom test för att sedan träna vidare. Och vilken skillnad det var. 🙂 Han skällde inte alls på mig på samma sätt och var mycket mer fokuserad på att jobba vidare. I agilityloppet gjorde han 2 wraps på rad när jag jobbade nära utan att skälla. Jag kommer fortsätta valpagilityn ett tag då det dessutom är bra variation att pausa hoppningen.
Alla hundar kanske inte skäller eller stannar, endel kanske bara blir långsammare och nogrannare med för mycket tekniskt träning. Jag tror att det är viktigt att inte glömma bort att boosta era hundar emellanåt.
I min värld så är det återigen bevisat att självförtroende, positiv träning med mycket belöning är snabbaste vägen fram. Jag tycker inte det är försvarsbart eller rättvist mot hunden att kräva vad som helst av hunden bara för att den har så mycket driv så att det inte märks.
Var alltid rättvis och objektiv.